Maddie

Landade hemma i Stockholm igen för ett par timmar sen, efter att ha spenderat de fem senaste dagarna i underbara Paris. Var där för första gången för sex år sen, och det var tom ännu bättre den här gången. Åkte dit med gudfar och spenderade tiden med honom, förutom sista kvällen då jag träffade en av mina bästa vänner sen tio år tillbaka. Innan dess så vandrade jag och Lars, min käre gudfar som är så fantastiskt snäll och generös och tar med mig ut i världen, runt på gatorna och gick och åt på olika restauranger. Och vi åt creme brulée. I enorma mängder. Jag är förvånad om det ens finns något kvar där borta... Själv beställde jag dom som efterätt de första fem gångerna, men Lars minsann, han beställde sammanlagt dubbelt så många som jag, så jag får känslan av att han gillar det, typ. Vi åkte upp i eiffel tornet runt midnatt, det var så otroliigt vackert. Vi gick förvi notre dame och gick vilse i lite andra områden också. Det var supertrevligt, verkligen. 

Lördag kväll var då kvällen då Sex and the city - filmen skulle ha premiär. Jag är ett gignatiskt fan av den serien, så filmen var såklart någonting jag så gärna ville se. Lisa fixade allt, hon är en sådan bra vän, så vi möttes upp vid chatelet och gick och såg den tillsammans. Vi kan ju sammanfatta det med att jag inte hatar dom för att göra en film som fortsättning på serien. Jag är väldigt glad att dom gjorde det. Lisa tyckte också om den, så kvällen fick en makalöst bra start. Sedan rörde vi oss till en pub(?), med uteservering mitt i allt stadsvimmel som pågick denna kväll. Det var någon slags musikfestivalgrej som pågick så det var fullt med glada parisier som vandrade runt överallt. Vi firande Satc med varsin cosmopolitan och hade det supertrevligt många timmar framåt. Ett perfekt avslut på en helt underbart vistelse i en fantastisk stad. Ah, mon Dieu, ces't formidable.

//Madeleine 

Musik är bland det absolut bästa som finns, det är en gignatisk stor del av mitt liv och det är svårt att hitta intressen som intresserar mig mer än musik. Musik, när den är som allra bäst, är när den framförs live, av ett bra band som står framför ett gigantiskt publikhav där man verkligen känner den ömsesidiga kärleken mellan gudarna och oss vanliga dödliga. Jag älskar festivaler för inte nog med att denna underbara upplevelse fyller dagarna, utan man träffar dessutom grymt mysiga människor och det är en total anarki och en frihet som man sällan stöter på annars. Speciellt när den hålls i England, med tanke på att jag har en förkärlek till brittiska accenter. Haha.

Det är därför ganska självklart att Download festivalen som hölls i Donington park i England i år var bland det bästa jag någonsin varit med om. Det finns inte tillräckligt många vackra adjektiv för att beskriva känslan av att stå längst fram i mitten när mitt absoluta favroritband, mina gudar, lostprophets spelade. Dem hade äran att vara det sista bandet som framförde på den stora scenen, och med tanke på att Download hade ca 80-90 000 gäster i år var det en väldigt häftig upplevelse. Jag skrek, hoppade och sjöng med under hela dem underbara 90 minuterna lostprphets spenderade på scenen. Jag dyrkade varenda sekund.

Hela resan i helhet var inte så dum den heller. Åkte som sagt dit med en av mina bästa vänner Eric, och trots att resan dit var ett rent helvete pga förseningar och andra jobbiga händelser så lyckades ändå denna festivalhelg bli en av de bästa tiderna i mitt liv. Visst, jag absolut hatar, jag upprepar; hatar att bo i tält, med det är definitivt värt det under dessa omständigheter. Musiken, folket, festandet och hela stämningen var alltihop helt enkelt fantastiskt. I truly had the time of my life and I'M SO COMING BACK NEXT YEAR!

//Madeleine

Jag har verkligen malt på om hur otroligt underbart jag tycker att sommarlovet är, det är jag medveten om. Det är såklart helt fantastiskt av många anledningar, tänkte nu dessutom skriva en fin liten deklaration över hur detta sommarlov kommer se ut, och allt detta är då en förklaring till varför jag älskar det så mycket. Jag har aldrig haft så mycket inbokat på en och samma sommar förut, kommer förmodligen svimma av utmattning, x antal gånger mitt under alltihopa, men det är nog ingen tvekan om att det kommer bli den bästa sommaren någonsin.
 
5/6 - Skolavslutning. Frihet. Enough said...
12-16/6 - Download festivalen i Donnington, England, tillsammmans med Eric. Ska se bl.a. mitt favoritband lostprophets live, plus en massa andra bra band också, vilka kan man se här; http://www.downloadfestival.co.uk/lineup/index.aspx
18-22/6 - Paris med gudfar, andra gången jag åker dit. Min barndomsbästis Lisa kommer dessutom vara där samtidigt som oss, så henne får man också umgås med lite grann där nere. Plus tänk på all creme brulée man kommer att äta.
23/-26/6 - Tallin, Estland med Familjen, bestående av Mamma, styvfar och Brorsan.
27-28/6 - Metaltown i Göteborg. Tvådagarsfestival med massa skönt folk.
1/7-9/7 - Sicilien med Pappa, bilresa runt hela ön med sol, bad, snorkling och massa italiensk mat.
11/9-8/8 - Sommarjobb som receptionist, jobbar mellan 08:15-16:45, mån-fre.
12/8 - Plain White T's konsert på klubben med Ariana <3

19/8 - Jag börjar tvåan... (och Eric fyller 19).

Sommarlovet är nu ett faktum, det känns verkligen att det är väldigt lång tid kvar tills man ska tillbaka till skolbänkarna, och fy sjuttsingen vilken underbar känsla det är! Tycker extremt synd om er stackars människor som inte har slutat än, men oj, vad lycklig jag är för att vi är klara för det här året. Så, nu är det sagt and I've got it out of my system. Har firat för fullt de senaste dagarna genom att umgås med mysigt folk och ha det trevligt. Avslutningsfirande med Ariana och Jenny, plus lite annat skönt folk, picnic i tanto med mina mentala och helt underbara miffon som jag kallar kompisar, träffat både Eric och Lisa, firat Brur som fyllt 15 och Signe som ska fylla 17. Firat friheten i största allmänhet, firanden på högsta nivå, i denna underbara säsong.

Det är dagar som dessa, när man bara får göra vad man vill, träffa sina vänner och bara chilla som man inser hur underbart det kan vara att leva. Det låter så extremt smörigt och väldigt cliché, men det är sådant här som bidrar till 'my happyness' eftersom jag, för det första skrattar som en jäkla häst, och för det andra får prata av mig och diskutera alla andras sjuka upplevelser och roliga åsikter. Som de flesta förmodligen redan vet predikar jag också för livekonserter. Såg ett av mina absoluta favoritband Silverstein live den 31/5, alltså drygt en vecka sedan. En helt fantastisk kväll. Gick dit med Ariana, Louise och Niko, varav alla satt utanför Tyrol och köade ett par timmar innan dom skulle öppna dörrarna.

Jag och Ariana lyckades dessutom hålla oss längst fram hela konserten igenom, vilket innebar att när sångaren ställde sig och sjöng en låt precis vid gallret, upplevde vi historiens grymmaste ögonblick eftersom att vi kunde tafsa på honom under tiden. Det var ca 5 minuters ren lycka, inte nog med att vi var där, såg Silverstein live, utan då fick vi dessutom känna på den människa vars röst vi lyssnat på i våra mp3er och verkligen dyrkat under en sån lång tid. Det var magiskt, helt enkelt obeskrivligt. Inte nog med det, jag lyckades dessutom sno åt mig ett plektrum som kastades ut i publikhavet när konsterten var slut och extranumren framförda. Jag köpte en Silverstein t-shirt mitt i all min lycka och måste säga att jag fortfarande är hög från denna otroliga musikupplevelse. Detta är en del av denna lycka som jag önskar att jag konstant kunde känna. Fast stunder som dessa, stunder under konserter och i närheten av vännerna, är ändå allt jag behöver. Det är mer än tillräckligt. Det är verkligen det som får mig att somna lycklig, med ett léende på läpparna, längtandes efter nästa dag.
 
//Madeleine   

Denna tisdag, denna fantastiska tisdag, var den sista skoldagen vi tvingades spendera i våra instängda klassrum, vi har nämligen inga fler lektioner detta skolår! (WOHO! Underbara sommarlov!) Anyway, bara för att suga ur oss den sista droppe lust vi någonsin haft att gå i skolan, så hade vi såklart ett prov idag också. Naturvetenskapsprov, var trött som en åsna när detta skulle skrivas. Somnade nämligen mitt i mitt pluggande igårkväll och var därmed tvungen att plugga lite till så fort jag vaknade. Smidigt, jag vet. Anyway, den absolut sista dagen med lektioner detta år flyter på, får veta nästan alla mina betyg vilket leder till både extrem lycka och extrem irritation. Efter skolan så lallar jag och min posse runt ett tag och åker sen in till stan för att shoppa lite grand. När alla shoppingbehov är tillfredställda var vi såklart hungriga, det tar ju på krafterna att flumma i butiker. Detta leder till att vi köper middag på BK och sätter oss och njuter av lite fresh fries och hamburgare och läsk på en gräsmatta i Brunkebergs torg. Jag kom hem lite senare med en extremt fin rosa klänning med vita prickar, 'ballerinastrumpor' och lite cold wax strips. Tänkte fixa till benen nu när det är shortsen, kjolarna och klänningarnas säsong nu. Sedan åkte jag iväg med mammsen till våran kör-repetition. Nu är det kväll och jag är trött. God natt!

//Madeleine 

Tänkte inleda med en liten presentation av mig själv och hur allting ser ut just nu, runt omkring huvudkaraktären i denna blogg, mig själv. Med tanke på att senaste gången jag skrev något här var jag ju 15 bast, nu är jag fyllda 17 år. Dessutom har det hänt rejält mycket under denna tid också, har börjat gymnasiet och lärt känna en massa nya människor och allt sånt. Det är sjukt när man tänker på det, helt underbart på vissa sätt, dessutom.

Gick för ganska precis ett år sen ut KMG (Kulturama Musikdramatiska Grundskola), och började sedan på Kungsholmens Gymnasium efter förra sommarlovet. Som kanske några av er vet är Kulturama en musikskola, som har inriktningar inom sång, dans, teater och musik, alla väldigt stora intressen för mig. Har ända sedan jag började där velat plugga vidare och sedan jobba med någonting inom musik. Kanske bli musikalartist, basist i ett rockband eller något liknande. Sista året i grundskolan insåg jag dock att samhällskunskap är någonting som jag otroligt gärna ville plugga vidare på. Kungsholmens Gymnasium hade dessutom ett program som erbjöd just det, fast med alla lektioner på engelska. Eftersom jag varit inriktad på att flytta utomlands efter gymnasiet ända sen jag var ca 10 år, tyckte jag att det lät som en perfekt idé att välja en linje där jag skulle få prata engelska konstant. Valde detta gjorde jag och hämnade rätt gjorde jag också. Jag stormtrivs där jag är, har träffat helt fantastiska människor genom det valet, och hade inte varit lyckligare någon annanstans än där jag är nu.



Min personlighet är dock svårare att beskriva med ord. Inte lika lätt att kartlägga. Jag antar att jag skulle kunna berätta hela min röriga livshistoria, men det skulle nog inte göra någon visare, blott mig mer förvirrad. Så istället tänkte jag låta min karaktär "lysa igenom raderna" här i min nyligen återöppnade blogg. Dem människor som känner mig dock har en tendens att beskriva mig som väldigt öppen, utåtriktad, skum (fast för det mesta på ett positivt sätt), besittandes en väldigt lam, omogen och sjuk humor. Tycker även om att se mig själv som en omtänksam, mogen och emotionellt intelligent person. Förhoppningsvis så uppfattas detta även utåt. Trots allt är människor fascinerande på det sättet att vi är alla så olika, formade efter vad vi gått igenom och hur vi har hanterat alla situationer vi någonsin hamnat i och alla känslor vi har haft inom oss. Det är en bit av allt detta som min blogg också kommer att handla om. Ser fram emot detta skrivande, som tidigare nämt, kommer vara något av ett dokumenterande av världen sedd ur min synvinkel.

//Madeleine