Physical Pain
Will you join in our crusade? Who will be strong and stand with me?
Beyond the barricade, is there a world you long to see?
Aldrig har jag haft så ont i benen som jag har just nu. Gott folk, gå inte på skansen och spring i regnet efteråt, det gör ont. I fulla drag så kanske det har någonting att göra med att jag vaknade kl.08:14 av att Johan ringer för att tala om att han i den stunden lämnar Flen. Morgonpigg (ehm, nej) som jag är, så är jag mitt vanliga trevliga jag i telefonen och avslutar samtalet med frasen "Jaaahg döööhr" innan jag försöker somna om igen. Men nu blir det snabba bullar, måste ju hinna göra mig i ordning innan Johan och hans lillasyster Marika når gullmars. Möter upp dem en halvtimme efter dem kom dit, och vi drar i väg till Skansen av världens alla platser. Där plaskar vi runt i ca fem timmar och kollar på djuren, klappar ormar och blir rädda för fågelspindlar som känns som gelé. Vi hade det mycket trevligt. Trots att jag och Johan har humor som är lika som natt och dag, så har vi faktiskt hur kul som helst tillsammans. Det sociala livet är alltid lika underbart, eller vad säger ni?
Dagens hemskheter började inte förrän vi skulle ta oss till Årstas bowlinghall (jag hade träning och Johan ville ha revansch för förra gången vi spelade) men när vi väl kommer till gamla stan så har en sinnessjuk människa lagt sig på spåret av någon konstig anledning. Vi står stilla i ca 32 minuter samtidigt som vi lyssnar till den kvinniga chaufförens röst med den tyska brytningen som om och om säger "Vi har ett olycksfall, vi kommer stå stilla i några minuter innan vi kan utrymma vagnarna när sjukvårdare kommer, polis och brandkår och sånt, ni vet." Tågen mot norsborg åker förbi, utan att stanna i gamla stan så när vi äntligen kommer ut ur den jobbiga tunnelbanevagnen bokstavligen kutar vi till slussen, Johan med Marika på sina axlar, där vi väntar på ett tåg i ytterligare tjugo minuter. Vi missade det sista tåget som lämnade slussen precis när vi kom springande ner för trappan, så irriterande! Efter att ha väntat ännu lite längre börjar vi inse att det förmodligen inte kommer komma något tåg så vi börjar röra oss mot liljeholmen istället. Turen kunde ha vänt men nej, det måste ju såklart börja regna också. Hur skulle det annars kunnat bli komplett? Vi blir upplockade någonstans mellan Mariatornet och Zinkensdamm, av en stor lastbil med skylten "tupperwere". Det är Johans styvfar som kommer och räddar oss från att drunkna där i stan och som sedan kör mig till trekanten. Det blev alltså ingen bowling, på grund av SL och den sinnessjuka mannen (som jag btw verkligen hoppas klarade sig). Jag tröstshoppar därför en tröja på Stockholm Stadsmission, Gröndals enda butik som säljer kläder och blir sedan upphämtad av min kära mor. Vid denna tidpunkt har jag e-x-t-r-e-m-t ont i mina ben, därav den fina rubriken. Så, det var min onsdag innan midsommar, låter väl som otroligt mycket skoj? Åh, jag behöver en fisk. So long!
// Madeleine
Beyond the barricade, is there a world you long to see?
Aldrig har jag haft så ont i benen som jag har just nu. Gott folk, gå inte på skansen och spring i regnet efteråt, det gör ont. I fulla drag så kanske det har någonting att göra med att jag vaknade kl.08:14 av att Johan ringer för att tala om att han i den stunden lämnar Flen. Morgonpigg (ehm, nej) som jag är, så är jag mitt vanliga trevliga jag i telefonen och avslutar samtalet med frasen "Jaaahg döööhr" innan jag försöker somna om igen. Men nu blir det snabba bullar, måste ju hinna göra mig i ordning innan Johan och hans lillasyster Marika når gullmars. Möter upp dem en halvtimme efter dem kom dit, och vi drar i väg till Skansen av världens alla platser. Där plaskar vi runt i ca fem timmar och kollar på djuren, klappar ormar och blir rädda för fågelspindlar som känns som gelé. Vi hade det mycket trevligt. Trots att jag och Johan har humor som är lika som natt och dag, så har vi faktiskt hur kul som helst tillsammans. Det sociala livet är alltid lika underbart, eller vad säger ni?
Dagens hemskheter började inte förrän vi skulle ta oss till Årstas bowlinghall (jag hade träning och Johan ville ha revansch för förra gången vi spelade) men när vi väl kommer till gamla stan så har en sinnessjuk människa lagt sig på spåret av någon konstig anledning. Vi står stilla i ca 32 minuter samtidigt som vi lyssnar till den kvinniga chaufförens röst med den tyska brytningen som om och om säger "Vi har ett olycksfall, vi kommer stå stilla i några minuter innan vi kan utrymma vagnarna när sjukvårdare kommer, polis och brandkår och sånt, ni vet." Tågen mot norsborg åker förbi, utan att stanna i gamla stan så när vi äntligen kommer ut ur den jobbiga tunnelbanevagnen bokstavligen kutar vi till slussen, Johan med Marika på sina axlar, där vi väntar på ett tåg i ytterligare tjugo minuter. Vi missade det sista tåget som lämnade slussen precis när vi kom springande ner för trappan, så irriterande! Efter att ha väntat ännu lite längre börjar vi inse att det förmodligen inte kommer komma något tåg så vi börjar röra oss mot liljeholmen istället. Turen kunde ha vänt men nej, det måste ju såklart börja regna också. Hur skulle det annars kunnat bli komplett? Vi blir upplockade någonstans mellan Mariatornet och Zinkensdamm, av en stor lastbil med skylten "tupperwere". Det är Johans styvfar som kommer och räddar oss från att drunkna där i stan och som sedan kör mig till trekanten. Det blev alltså ingen bowling, på grund av SL och den sinnessjuka mannen (som jag btw verkligen hoppas klarade sig). Jag tröstshoppar därför en tröja på Stockholm Stadsmission, Gröndals enda butik som säljer kläder och blir sedan upphämtad av min kära mor. Vid denna tidpunkt har jag e-x-t-r-e-m-t ont i mina ben, därav den fina rubriken. Så, det var min onsdag innan midsommar, låter väl som otroligt mycket skoj? Åh, jag behöver en fisk. So long!
// Madeleine
Kommentarer
Trackback