Maddie

Det var längesen jag grät så mycket som i onsdags när vi hade skolavslutning, och jag gråter ändå rätt ofta. Det var inte ens slutet av nian liksom, utan åttan! Man ska inte gråta då, det är ju ett år kvar! Men just i år så slutar två av våra lärare vi haft ända sedan barnsben (sedan vi började för snart fyra år sedan) skulle sluta. En blev gravid och en ville jobba närmare hemmet... Det är ju bara typiskt! Tårarna rann och sorgen kändes stor, det var hårt att säga farväl till två människor som betytt så mycket för en de senaste åren. Men det blir säkert bra på något sätt ändå. Det måste det bli.