Maddie

Jag sitter nu hemma, en solig måndagmorgon, 17 minuter innan jag måste gå hemifrån & bloggar. Vad säger det om mig? Jo, att jag är addicted (jag vet att man inte ska kombinera språk) to this thing. Blev extremt ledsen när jag hörde att väldigt många av dem som bloggar så fantastist underbart ska dra ner på bloggandet. Det blev liksom ett stort "NEEEEEJ!" som välde ur mig den tidpunkten. Det får inte ske! Så, Filippa, Irma & alla ni andra sluta inte! För då rullar jag ihop mig till en liten boll och försvinner... 

Nu till trevligare saker, vem orkar prata ledsenheter dagarna i ändå? Jag vet att jag utlovat ett inlägg om Kurre's fest till alla mina trogna läsare(!) men som ni förmodligen redan märkt så har alla som var med redan skrivit superfina inlägg om alla händelser så att jag tror mina sammanfattningar bara skulle bli överflödiga. Så om ni vill läsa om allt galet vi gjorde den helgen är det bara att trycka på någon utav mina länkar ;) Igår däremot, hände massor med kul så det måste jag såklart skriva om! Det börjar med att Gabriel & jag ska träffas & Kurre för första gången i hela världshistorien undrar om vi ska hitta på någonting. Mitt schema krockar och allt blir struligt men sedan (nalkas ljuset) kommer vi fram till att det smartaste vore att träffas alla tre! Jag säger bara: sol, glass & mys i gamla stan. Behöver jag säga mer? Jag ångrar dock att jag investerade i mitt egna godisätatande och köpte en brownie med mjukglass i Gallerian (jag blev illamående och Gabriel, stackaren, tvingades äta upp alltihop.)  

Sedan så slår vi ihop oss med Gabriels kompisar Tomas, Molly, Mattias & Lydia. Vi drar oss bort mot kungens gräsmatta (Kungsträdgården, det är ju det?) Där sitter vi och kastar gräs på varandra, varav Gabriel blir galen när han upptäcker att han fått lite i sitt hår. Fniss. Jag älskar hans fåfänga sida! Sedan så överger Kurre, Lydia & Mattias oss för skolans ljuva, ja, uppgifter och läxor. Men vi hade det väldigt trevligt dessförinnan. Så var de bara fyra. Gabriel, Tomas, Molly & Jag drar oss bort mot vattnet och sätter oss på en solig brygga precis intill stadshuset. Där får Madeleine (jag älskar att prata om mig själv i tredjeperson) för sig att ta av sig skorna och strumporna och doppa fötterna i det iskalla vattnet. Det var kallt! Nu till det bästa: Jag fullkomligt, heligt dyrkar Tomas röst! Den är den underbaraste, skönaste & bästa röst jag någonsin hört! Mer detaljer sen, nu har mina sjutton minuter tagit slut! 

Puss & Kram
// Madeleine