Maddie

Jag sitter och lyssnar på Ted Gärdestad, har de västa humörssvägningarna i mitt liv och är allmänt ledsen. Känner mig utanför och utelämnad och har dessutom tusen saker jag borde gjort som inte tagits hand om och i och med det väldigt arg och ledsen på mig själv. Nu klagar jag, jag vet. Jag orkar bara inte leka glad när det är så jobbigt som det är just nu. Jag söker inte sympati när jag skriver sånna här saker, jag behöver bara bli av med det, om ni förstår vad jag menar?

Har dessutom märkt att min mobil funkar lika bra som en kappsyl täckt av hjortbajs... Så om någon har försökt ringa eller sms:a mig så finns det en stor risk att det inte kommit fram, ni märker om så är fallet om jag inte svarat. Smart va? Ibland har jag mina ljusa stunder... Hjälp! Kom precis på att jag tävlar imorgon! Bowlingfinal! Holy mother of God, jag borde sova! Så jag äger banorna som jag brukar göra. Ingen kommentar. (tittar under stolen) Jag saknar människor.

"You don't know about my hidden powers" är ett utdrag från min & K's konversation, den handlar om huruvida jag är kapabel till att strypa hans kudde och samtidigt få den lida eller inte. (medvetet ignorerande av styckeindelning) Jag vill att det ska börja regna pengar över mitt huvud. Jag har så många saker jag behöver trösta mig själv med just nu. Solbrillor, shorts, klänningar, you name it! Om någon snäll person dessutom skulle dyka upp med ett par kilklacks-sandaletter från Ayayo så skulle jag bli hur glad som helst! Nej, nu måste jag lyda mina päron och faktiskt krypa upp i sängen ovanför mitt huvud och sova. Ring mig, snälla! Behöver prata med människor. Jag mår bra då. Men hur som helst, ta hand om er nu, underbaringar! 

Puss & God natt!
// Madeleine