Maddie

Sommarlovet är nu ett faktum, det känns verkligen att det är väldigt lång tid kvar tills man ska tillbaka till skolbänkarna, och fy sjuttsingen vilken underbar känsla det är! Tycker extremt synd om er stackars människor som inte har slutat än, men oj, vad lycklig jag är för att vi är klara för det här året. Så, nu är det sagt and I've got it out of my system. Har firat för fullt de senaste dagarna genom att umgås med mysigt folk och ha det trevligt. Avslutningsfirande med Ariana och Jenny, plus lite annat skönt folk, picnic i tanto med mina mentala och helt underbara miffon som jag kallar kompisar, träffat både Eric och Lisa, firat Brur som fyllt 15 och Signe som ska fylla 17. Firat friheten i största allmänhet, firanden på högsta nivå, i denna underbara säsong.

Det är dagar som dessa, när man bara får göra vad man vill, träffa sina vänner och bara chilla som man inser hur underbart det kan vara att leva. Det låter så extremt smörigt och väldigt cliché, men det är sådant här som bidrar till 'my happyness' eftersom jag, för det första skrattar som en jäkla häst, och för det andra får prata av mig och diskutera alla andras sjuka upplevelser och roliga åsikter. Som de flesta förmodligen redan vet predikar jag också för livekonserter. Såg ett av mina absoluta favoritband Silverstein live den 31/5, alltså drygt en vecka sedan. En helt fantastisk kväll. Gick dit med Ariana, Louise och Niko, varav alla satt utanför Tyrol och köade ett par timmar innan dom skulle öppna dörrarna.

Jag och Ariana lyckades dessutom hålla oss längst fram hela konserten igenom, vilket innebar att när sångaren ställde sig och sjöng en låt precis vid gallret, upplevde vi historiens grymmaste ögonblick eftersom att vi kunde tafsa på honom under tiden. Det var ca 5 minuters ren lycka, inte nog med att vi var där, såg Silverstein live, utan då fick vi dessutom känna på den människa vars röst vi lyssnat på i våra mp3er och verkligen dyrkat under en sån lång tid. Det var magiskt, helt enkelt obeskrivligt. Inte nog med det, jag lyckades dessutom sno åt mig ett plektrum som kastades ut i publikhavet när konsterten var slut och extranumren framförda. Jag köpte en Silverstein t-shirt mitt i all min lycka och måste säga att jag fortfarande är hög från denna otroliga musikupplevelse. Detta är en del av denna lycka som jag önskar att jag konstant kunde känna. Fast stunder som dessa, stunder under konserter och i närheten av vännerna, är ändå allt jag behöver. Det är mer än tillräckligt. Det är verkligen det som får mig att somna lycklig, med ett léende på läpparna, längtandes efter nästa dag.
 
//Madeleine